Så som vi är

O du härliga söndag, vad är det med dessa dagar? Finns ju ingen dag när man känner sig mer opepp på allt som dessa. Det är typ alltid grått, regnigt eller någon annan otäck väderlek. Solen verkar ha tagit guds råd om vilodagen på största allvar. Och det har kanske resten av världen med gjort, eller i alla fall vi sunda motalabor...
I Motala är allt lite kusligt på söndagar. Knappt någon vågar sticka sin näsa utanför dörren och det mest folktomma stället i hela stan är centrum. Spoooky. Vill man se folk ska man söka sig till ica maxi eller någon av stadens 94532 pizzerior. Då gäller klädkod gråa urtvättade mjukisbyxor med häng-rumpa, någon trashig överdel, gympaskor och fetthår. Söndagar är nämligen fuldagar för motalaborna. Är man extra ful och folkskygg tar man hämkörning på pizzan..
Så fungerar den här stan. Natten innan har alla svingat sina snärta kroppar på stadens alla dansgolv, druckigt öl, för mycket öl, tänkt köpa fyllemat på Peckas men råkat hamna i ett av nattens alla slagsmål, åkt polisbil, taxi eller varit kaxig och gått hem(med hjärtat i halsgropen eftersom våldtäktsmän, fyllon, mördare, moppepojkar, grävlingar eller något annat farligt kan dyka upp bakom varje knut.).
Är man inte bakis eller allmänt lat är man hurtig som tusan och tar långpromenader och äter grönsaker från slätten.
Sådana är vi. Tror jag..


Men just nu siter jag mest här och känner mig mest allergisk. Vet inte mot vad, inte kan det vara mitt dammiga rum i alla fall för det städade jag som en pedantisk morsa i går. Skurade till och med golvet med en nyinförskaffad mopp och ajax i en festlig rosa platsförpackning.

I morgon ska jag snygga till mig. Anna ska ta sig ann min femtonmeters breda utväxt och jag ska i gengälld grejja hennes färg.

God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback